Peter Mozelius
Peter Mozelius är forskare i datavetenskap och verksam vid CER - Centrum för forskning om ekonomiska relationer. Hans forskning har stort fokus på teknikstött lärande.
Berätta – vem är Peter Mozelius?
Jag arbetar som universitetslektor vid institutionen för Data och systemvetenskap (DSV) i Östersund. Tidigare så har jag arbetat vid motsvarande DSV vid Stockholms universitet samt för Kungliga tekniska högskolans tidigare del av detta DSV i Kista. Jag har lägenheter i både Östersund och Stockholm, men att jag nu under rådande pandemi håller mig enbart i Stockholm. Detta har fungerat över förväntan bra för det mesta av mitt arbete, en förklaring här kan vara att jag har undervisat på distans sedan 1999. Stora delar av min forskning berör också, direkt eller indirekt, teknikstött lärande.
Beskriv din forskning
För en konferens nyligen så ombads jag lista mina forskningområden och det gjorde jag då på engelska enligt: Game-based learning, Technology enhanced learning, Programming education, E-health and ICT4D. I en översättning till svenska så skulle Spelbaserat lärande, Teknikstött lärande, Programmeringsundervisning, E-hälsa och IKT för utveckling samtliga kunna inordnas under paraplybeteckningen Blandat lärande / Blended learning. Några kan säkert tycka att jag här har gjort en egen blandning av ett begrepp som saknar en enhetlig definition. Varför jag tycker att även E-hälsa passar in här är för att min forskning inom detta område handlar om strokepatienters återlärande. Programmeringsundervisning däremot, är nog det som kan ses som en främmande fågel, och något som jag mera ser som den domän där jag ofta tillämpar Blandat lärande.
Här vid Mittuniversitetet har jag under det senaste året även provat på lite nya forskningsområden i de projekt jag arbetar i. Ett av dessa projekt är GSS3, med en inriktning mot gränsöverskridande samarbete inom krishantering inom det som kallas 'Nordens Gröna Bälte'. Samarbete, samforskning och sampublicering där med ett antal forskare i Norge. Ett annat av dessa projekt är BUFFL-projektet – som är en del av CERs verksamhet – i vilket vi utvecklar en pedagogisk modell för korta flexibla kompetensutvecklingskurser. Modellen bygger på ett livslångt lärande och digitaliseringens möjligheter och ska stödja både individers och organisationers utveckling. Min forskning här i BUFFL-projektet handlar främst om Kompetensutveckling och Arbetsintegrerat lärande.
Hur kommer det sig att du började intressera dig för detta område?
Jag har sedan 1999 arbetat med Blandat lärande inom högre utbildning, främst med programmeringskurser men även för annan undervisning som t ex uppsatshandledning. 2006 började arbeta som rådgivare för kombinationen Datalogi och Blandat lärande i ett EU-projekt i Sri Lanka. Då fick jag, inte bara tillgång en stor mängd data, utan även den tid som behövs för att komma igång med att forska. Min forskning handlade då om hur ett kandidatprogram med inriktning mot Datalogi, på olika sätt skulle kunna förbättras och utvecklas vidare. Efter en lite trevande inledning så gick det sedan allt bättre, och jag fick även chansen att fortsätta arbeta i ett treårigt Sida-finansierat projekt för att hjälpa till med uppbyggnaden av ett nationellt E-lärandecentrum i Sri Lankas huvudstad Colombo.
Delar av min forskning i dessa projekt sattes senare ihop till min doktorsavhandling: 'Education for All in Sri Lanka: ICT4D Hubs for Region-wide Dissemination of Blended Learning'. Kontakten med Sri Lanka finns fortfarande kvar, och att vi t ex har ett samarbete nu (2020), om hur Covid-19 har påverkat universitetsutbildningen i ett antal utvecklingsländer. När det gäller Spelbaserat lärande så är jag som schackspelare på amatörnivå, helt övertygad om att det går att lära sig genom att spela, men att spelen måste vara av bra kvalitet. Jag har även skrivit en Magisteruppsats om samordning av heuristik i datorschackprogram.
Varför behövs din forskning?
Som det har påpekats i ett antal forskningstudier så är det nästa inga universitet alls idag som bedriver undervisning utan teknikstöd. Däremot är inte receptet klart än för hur blandningen ska se ut i detalj, och jag känner inte till någon som har ifrågasatt denna typ av forskning. allra minst nu under rådande pandemi när i princip alla lärosäten har tvingats utöka sitt teknikstöd. Men denna blandning får inte bli för torr och tråkig, och Spelbaserat lärande är ett identifierat bra sätt att öka studenters engagemang och motivation. Inom strokerehabilitering så har flera problem uppstått som en följd av Corona/Covid-19, och det finns ett genuint intresse för teknikstödda lösningar. Viktigt också med forskning som tittar på 'teknikstöd med ett mänskligt ansikte'.
Hur fördelar du din tid mellan forskningen och undervisning?
Min tid fördelas enligt 60 - 40, med 60% av min arbetstid i de ovannämnda forskningsprojekten. När det gäller undervisning så är jag kursansvarig för de programmeringskurser som ges för teknik- och matematiklärare. Detta är uppdragsutbildning för Skolverket och jag har också skrivit läroplanerna här, samt varit huvudansvarig för kursutvecklingen. Under 2020 har jag även varit huvudansvarig för utvecklingen av Mittuniversitets nya sommarkurs 'Utveckling av användbara system med Design science'. Jag är även med och handleder en doktorand, en 'Master by Research'-student, samt ett flertal kandidatuppsatser.
Drömscenario i termer av jobbet?
Jag har alltid försökt förverkliga drömmar och leva mina drömmar. Så ock här för min forskning, men självklart så behöver forskning vara verklighetsförankrad om det även ska leda till resultat. Samtidigt så är det viktigt att blicka framåt mot nya utmaningar så att forskning förblir en spännande aktivitet. Det jag för tillfället försöker sätta mig in i är hur Kognitiv beteendeterapi i Virtual Reality-mijöer skulle kunna förstärkas genom Artificiell intelligens. Lite av ett drömscenario kanske, men även något som går att förverkliga i samarbete med andra forskare.
Kontakt
