Arbeta med automation på distans – hur funkar det?

Enligt Anna och André har det gått väldigt bra att genomföra kursen och projektet online på distans. De har haft tillgång till bra simuleringsverktyg där det är lätt att förstå hur det fungerar och de har kunnat testa sin kod direkt. Via många zoommöten har de kunnat skriva kod tillsammans samt implementerat funktionerna.

– Jag kan inte se att det skulle varit skillnad om vi genomfört detta typ av projekt via fysiska träffar på campus istället för på distans, då programmet skapas, och simulering av programmet utförs, i en dator. All handledning har skett i Zoom och har dessutom spelats in, så vi har haft tillgång till materialet i högre grad än vi hade haft vid fysiskt deltagande på campus-föreläsningar där det inte är lika vanligt att spela in föreläsningar/handledningar, berättar Anna.

Gruppmöten och diskussioner via Zoom

Att arbeta i grupp om två har fungerat väldigt bra enligt André.

– Jag är lite osäker på om det kanske hade varit sämre att arbeta med fler än två gruppmedlemmar på distans. Det är svårt att diskutera över zoom och ju fler man är ju svårare är det, fortsätter han.

Gruppkommunikationen har fungerat bra via de digitala verktygen, men det ersätter inte den sociala biten man får vid fysiska träffar.

För Anna och André har det inneburit ett visst mått av extraarbete i och med att kursen har genomförts genom grupparbete. Exempelvis så går det inte att arbeta samtidigt med själva programmeringen i TIA portal online, de fick turas om i vilken dator de skulle arbeta med och dela den datorns skärm så den andre skulle se.

– Men vid till exempel rapportskrivning är det väldigt smidigt att alla gruppmedlemmar kan arbeta samtidigt direkt i dokumentet. När plattformar som tex. Teams används, blir projektet samlat och översiktligt, säger Anna.

Programmering av en produktionslina och en monteringslina

Det projekt André och Anna har jobbat med handlade om att programmera en produktionslina och en monteringslina. Produktionslinan består av två robotceller som producerar var sin del. En producerar en bas och den andra ett lock. Dessa skickas sedan på rullband till monteringslinan där de pressas ihop med presspassning och lyfts över på en pall som transporterar dessa produkter till nästa station.

– Vi har skapat ett automatiserat PLC-program som förbinder delprocesser, (från inkommande råmaterial till att färdig produkt som läggs på pall) och som skulle kunna styras och övervakas med en HMI-skärm (som vi också programmerat och designat). En robotsekvens för produktion skulle förbindas via transportband med en robotsekvens för montering, där sistnämnda roboten till slut lastar den färdiga produkten på pall som sedan transporteras vidare till nästa anhalt i fabrikskedjan, förklarar Anna.

Det finns alltid förbättringar att göra

Både Anna och André är överens om det alltid finns förbättringar att göra i ett sådant här projektarbete. Det kliar i fingrarna efter att få förfina och lägga till funktioner – men det är också en del av processen och lärdomen. Allt hinns inte med!

Slutsatsen är dock att projektarbetet har gett väldigt mycket viktig kunskap och att det varit otroligt roligt att genomföra.