In på arbetsmarknaden ‑ ett lärandeperspektiv på utveckling av stödinsatser och behov av samverkan – socialtjänstens perspektiv

Det är staten som ansvarar, beslutar om och ger ekonomiska medel inom arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen har i uppdrag att genomföra de mål och åtgärder som finns inom de angivna ramarna. Under de senaste decennierna har kommunerna tagit ett allt större ansvar inom området. Det finns flera orsaker till denna förskjutning, bl.a. förändringar av både arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen.

Dessa förändringar har medfört att färre medborgare får ta del av ersättningar från staten, vilket i praktiken inneburit att det har skett en övervältring av kostnader från staten till kommunerna. De är vanligt att dessa personer har en komplex problematik, en kombination av social problematik, psykisk och/eller fysisk ohälsa. Detta innebär att dessa personer har behov av flera former av insatser för att nå en förändring av livssituationen.

Det kan handla om att få insatser via hälso- och sjukvård och andra delar av socialtjänsten, men också ta del av de förmåner som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan erbjuder. Dessa myndigheter har olika roller och uppdrag, vilket innebär att för att stödja en individ som har en komplex problematik är det nödvändigt för myndigheterna att samverka för att de ska kunna utföra sina åtaganden effektivt och med god kvalitet.

Under hösten 2019 genomförde socialtjänsten i Timrå kommun en översyn av de arbetsförberedande insatser och de insatser som ges av kommunen inom ramen för sysselsättning. Vidare genomfördes en kartläggning för att identifiera vilka personer som tar del av insatserna samt hur deras behov ser ut. I uppdraget ingick även att ge förslag på utveckling av insatserna, som motsvarar individernas behov.

I översynen konstaterades att nya samverkansformer måste utvecklas, både internt inom kommunen och extern med andra betydande parter i lokalsamhället, exempelvis Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och näringslivet. Vidare identifierades i översynen att socialtjänsten behöver organisera sig för att nå sitt mål med att arbeta systematiskt utifrån ett individcentrerat arbetssätt, dvs där individens behov sätts i centrum. Detta innebar att ett perspektivskifte borde ske, att förflytta sig från aktivering av individer som står långt ifrån arbetsmarknaden till att fokusera på kompetenshöjning, dvs stärka individens tilltro till egen förmåga och stöd i att utforska resurser hos individen och egen vilja med framtida mål.

Den innovativa metodiken, styrformen för hur socialtjänstens arbete kan omorganiseras och synsättet på individcentrerad behovsstyrd verksamhet har skapats från gräsrotsnivå, "från golvet" av tjänstemännen själva. Fokus ligger på att göra och att lära mellan olika samhällsarenor och aktörer.

Teoretiska ingångar i studien utgår från entreprenöriellt lärande som i korthet kan beskrivas som ”lärande genom att skapa värde för andra” samt community of practice. Den teoretiska ansatsen i community of pratice utgår från social lärandeteori med fokus på informellt lärande inom och utanför den egna organisationen. Det betyder att den sociala interaktionen mellan t.ex. individer, grupper, organisationer och den kunskapsdelning som sker inom ramen för sociala arenor/mötesplatser.

Under ideala omständigheter skapas en arena där aktörer utifrån eget intresse utvecklar sitt lärande och sin kompetens i samverkan med likasinnade. I forskningen om social lärandeteori talar man om att skapa och delge kunskap genom att man bygger upp tillit och en känsla av tillhörighet mellan de som samspelar i den sociala arenan. För att bygga upp detta krävs vissa förutsättningar, till exempel tilltro, ömsesidig respekt, sociala band, gemensamma mål, och engagemang.

När personalen inom välfärdsorganisationer ges rätt förutsättningar att utföra sitt arbete bidrar det positivt till utformningen av vård-omsorg och stödinsatser till enskilda medborgare, vilket i sin tur bidrar positivt till att utveckla goda livsvillkor hos enskilda.

Syftet med förstudien är att identifiera samverkansprocesser och arbetssätt som socialtjänsten utformar för intern och extern samverkan för arbetsmarknadsintegration och minskat försörjningsstöd. Vidare är syftet att skapa förståelse för det lärande som utvecklas i samband med de nya formerna för intern och extern samverkan.